börjar nå toppen.

Måste verkligen skriva av mig lite, om hur glad jag är just nu och om hur bra allting börjar gå nu. Jag menar jag har världens bästa familj, världens finaste vänner. Jag ser rätt så bra ut, inte tjock, inte smal utan helt okej. Jag har rumpa, bröst och kurvor därav något killarna får något saftigt att ta på och något gott att suktas av. Jag bor hos min mamma, inte världens bästa ställe men jag trivs som uta helvete. Jag är så jävla lycklig just nu, sen har jag mina nära vänner, cirka 100 personer som läser mitt intressanta liv dagligen. Jag har stött på både dåliga, och bra vänner i mitt liv. Men somsagt, jag vet vart jag har alla nu. Hur ska jag kunna tacka alla!?

Jag sitter här och småler när jag skriver det här, Vilken tur jag har haft med allting, jag har vart mobbad när jag va liten, men alla har fått tillbaka, jag är starkare idag och kan stå på mina egna ben utan att bli nerdragen till botten igen. Men jag har aldrig varit riktigt sjuk, som te.x cancer eller något sådant, jag har aldrig i hela mitt liv brutit något ben, kanske stukat foten men då har man ju överdrivit mer än vad skadan gjort egentligen. Jag är inte ens allergisk mot någonting, Jag har haft en kompis som dött, men det klarar jag. Jag fejkar mig igenom skolan, men sen kan jag bara släppa alla känslor och vara för mig själv och sen tänka igenom allting. Jag ska inte behöva ta ut mina sorger på andra, för det hjälper ingenting. Men jag har mina vänner som hjälper mig igenom dagarna, och sen min mamma som alltid har axlarna färdiga för mig, och famnen öppen vilken sekund, minut eller timme som helst!♥

Men jag sitter ju inte och säger att jag aldrig haft motgångar, jojo, det har jag självklart haft. Jag menar vem har inte, fan vad tråkigt såntfall.. Somsagt, jag förlorade en utav mina bästa vänner, det har vart kämpigt. Jag har gjort massa dumheter som jag sen fått ta hundra konsekvenser för. Men det är så livet som tonåring är nu för tiden, men gör något, får skit av föräldrarna och sen tar konsekvensen och sen håller det på så. Jag har aldrig fått en dålig kommentar på min blogg heller, men skulle ändå inte ta åt mig jag menar haters gonna hate, nothing can stop me doing what i like to do!
Är du inte lycklig? Gå tillbaka och gör om, ingenting kan stoppa dig. Förutom dig själv.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0